I början av sommaren 2016 bildades ett nytt team på Folktandvården Hertig Karl i Örebro. Marie som jobbar som tandsköterska hade redan påbörjat sin karriär några månader tidigare och därefter anslöt Viktoria som precis tagit tandläkarexamen i Stockholm. Vi jobbade på och lärde känna varandra och efter ungefär ett år kom vi fram till att vi båda var intresserade av volontärarbete. Vi båda hade tidigare velat åka och arbeta som volontärer och började på allvar undersöka möjligheterna kring detta samt vilka organisationer och länder som fanns tillgängliga. Ganska snabbt kom vi fram till att Tandläkare utan gränser och Afrika var det vi båda kände starkast för. Vi registrerade oss och skickade en intresseanmälan under hösten och väntade därefter med spänning på svar. I oktober blev vi uppringda av organisationen och hade en telefonintervju. Cirka en vecka senare fick vi besked om att vi båda blivit antagna till projektet. Vi blev otroligt glada men samtidigt väldigt nervösa då vi inte riktigt visste vad som väntade oss. Ingen av oss hade tidigare varit i Afrika och vi båda hade inte heller mer än ett och ett halvt års erfarenhet inom våra yrkesroller.

Efter att chocken och glädjen om antagningsbeskedet lagt sig påbörjades ett gediget förberedelsearbete med vaccinationer och införskaffande av diverse reseutrustning som till exempel myggnät, reselakan etc. I början av december åkte vi till Stockholm för att träffa de andra gruppmedlemmarna som vi skulle dela detta äventyr med. Det var väldigt spännande och vi var upprymda efter mötet. Det var skönt att få svar på många frågeställningar och få se lite bilder och mer detaljer information om vad som väntade i Afrika. Vi fick reda på att vi båda skulle åka till byn Old Mutare tillsammans med två andra tandläkare, Treska och Mohammed. Till mötet hade vi alla med oss varsin tom resväska som packades med material, läkemedel och instrument. Efter mötet kändes det verkligen som att resan var på riktigt och vi längtade bara efter att få komma iväg!

Därefter följde cirka en och en halv månad av vanligt arbete på Folktandvården där vi längtade efter att få påbörja äventyret som låg framför oss. Den 31 januari, en kall onsdagseftermiddag satt vi äntligen på bussen mot Arlanda för att möta resten av gruppen. Vi flög till Harare som är Zimbabwes huvudstad. Resan tog cirka sjutton timmar med en mellanlandning i Addis Abeba. Trötta men förväntansfulla landade vi äntligen i Harare där vi möttes av en luftfuktighet på sjuttiofem procent. Det var varmt men ingen strålande sol som vi hade hoppats på. Det första dygnet spenderades på en safarilodge för lite uppladdning och team building innan vi begav oss ut till byarna där vi skulle leva och bo de kommande två veckorna.

Bilresan till byn Old Mutare tog ungefär fyra timmar. På eftermiddagen anlände vi till Missionscentret Old Mutare där vi skulle bo i ett hus på barnhemmets område. Den andra gruppen åkte vidare till Mutambara som ligger cirka en timme söderut. Vi packade upp alla våra grejer och gjorde som en inventering av allt vårt material och alla instrument inför vår första jobbdag. Spänningen och förväntan på kommande arbetsveckor var fortsatt olidlig. Och vi var fortfarande ganska ovetande om vad som väntade oss.

 

Under våra två arbetsveckor besökte vi totalt fem skolor. Arbetet och arbetsdagarna såg ungefär likadana ut på varje skola. När vi kom dit första dagen fick vi träffa skolans rektor och blev tilldelade ett klassrum som vi sedan gjorde till vår mottagning. Alla elever på skolan informerades i sina klassrum om vikten av oral hälsa och fick tandborstinstruktioner. Vi delade även ut tandborstar från TePe och Humblebrush.

 

I vårt klassrum som omvandlats till en tandläkarmottagning tog vi emot alla sex- och tolvåriga elever. Dessa screenades och behandlades vid behov. Behandlingarna som utfördes var fluorlackning, fissurförsegling, ART-fyllningar samt extraktioner. Alla barn på skolan som uppgav att de hade någon form av besvär eller värk togs även de omhand.

När vi var klara med alla elever väntade lärarna och eventuellt föräldrar och andra vuxna på sin tur, vi försökte hjälpa alla med deras besvär.

När skolan stängde för dagen tog vi vår vita minibuss tillbaka till Missionscentret Old Mutare där det på sjukhusområdet fanns en tandläkarklinik. Kliniken stod tom då det inte fanns tandläkare på plats som arbetade där. Utanför kliniken ringlade sig kön av människor som ofta väntat sedan tidig morgon på att vi skulle komma och hjälpa dem med deras besvär. Behandlingarna på kliniken, där det framförallt var vuxna patienter som togs emot, bestod i princip bara av extraktioner.

Hårt arbete varvades med skratt och dans tillsammans med barnen på skolorna. Någon gång mitt på dagen fick man se till att ta sig en bensträckare och fylla på med lite proviant som kunde bestå av en proteinbar, riskakor och frukt. När arbetsdagen var över återvände vi hem till vårt boende i Old Mutare där den ständiga frågeställningen var huruvida vi skulle ha tillgång till elektricitet och vatten eller inte. Hade vi inte tillgång till elektricitet hjälpte barnen på barnhemmet oss med att göra upp en eld för att vi skulle kunna laga kvällsmat. Den personliga hygienen var inte optimal då vår tillgång till vatten var sporadisk. Våtservetter och handdesinfektion användes flitigt under dessa veckor.

På kvällarna umgicks vi med barnen och andra människor som bodde i området. En eftermiddag tog en av de äldre pojkarna på barnhemmet med oss på en vandringstur upp på ett litet berg intill samhället så att vi fick se det vackra landskapet och utsikten. Men oftast var vi ganska trötta efter en vanlig arbetsdag och kvällarna avrundades relativt tidigt. Helgen mellan våra två arbetsveckor spenderades på Musangano lodge för lite återhämtning och reflektion. Där fick vi även återse den andra arbetsgruppen och utbyta tankar och erfarenheter. Det var skönt att bli serverad varm mat och kunna ta en riktig dusch utan att oroa sig för att vattnet skulle ta slut.

Till en början kändes två veckor som en väldigt kort period att volontärarbeta men med tanke på att arbetet är väldigt intensivt och man arbetar under arbetsförhållanden som är väldigt annorlunda mot hur vi har det hemma i Sverige så upplevde vi att det var en bra tidsperiod. Att resa som volontär för Tandläkare utan gränser har gett oss en otrolig erfarenhet och nya perspektiv både professionellt och i våra privata liv.

Att åka tillsammans som ett team fungerade väldigt bra och det var häftigt att uppleva detta äventyr tillsammans. Vi har fått med oss många erfarenheter som vi kan använda i det dagliga arbete i Sverige och upplever att detta äventyr stärkt oss som team.

 

Vi uppmuntrar och rekommenderar alla som funderar på att söka att åka! Du/ni kommer inte att ångra er.

Hälsningar från Marie och Viktoria

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail