Reseberättelse, Mars 2018

Reseberättelse – Filippinerna 2018 – Magnus Sturebrand 

Tisdag 13/3

06.35 flygbussen från Västerås till Arlanda. Ska med flyget 09.10 från Arlanda, via Moskva, Singapore, Manila, till Tacloban nere på östra kusten av ön Leyte, syd-syd-östra Filippinerna. Flygbiljett tur och retur lite knappt 11 000 kr. Därifrån ska transporten gå med jeep ca 3-4 timmar till öns västkust, till byn Palompon.

Ska för styrelsens i Tandläkare Utan Gränser (TLUG) räkning reka läge och förutsättningar för framtida volontär tandvårdsverksamhet där.

Bakgrunden är att vi blivit kontaktade av Niels Berger, vd på Crew Chart Ship Management. Han har via sin verksamhet byggt upp en hjälporganisation i Palompon, ordnat med ett kök för varma måltider två gånger per vecka i skolan Santiago Elementary. Samlat in skor att dela ut till skolbarnen där. Också ordnat med hälsoundersökning i klasserna. Han har märkt att tandstatus är dålig och ber TLUG om hjälp/samarbete.

Det kortsiktiga syftet med resan är alltså att knyta kontakter lokalt på plats, reda ut formerna för ett eventuellt samarbete, träffa nödvändiga avtal, besöka lokala tandläkaren i Palompon, se hur hon/han arbetar, vilka behandlingar som kan erbjudas där, vad de kostar. Vidare möta rektor, skollärarna, och alla skolbarnen, ca 200, och screena dom i klasserna, 7 st (0-6).

Mer långsiktigt, om allt faller väl ut, är syftet då att börja skicka volontärtrupper (troligtvis i mars och oktober) inledningsvis till Palompon, men också att expandera till fler skolor i närheten och även verka där. Fokus ska vara på förebyggande tandvård, övervakad tandborstning i skolan.

Vi kommer iväg från Arlanda knappt två timmar försenat. Det snöar en hel del och man är tvungen att spruta flygplanets vingar för att få bort is.

Flyger med Singapore Airlines. Inte så många passagerare från Arlanda. Vi kommer ner i Moskva och man får lämna planet och vänta en timme i transithallen. Sedan när vi lyfter igen mot Singapore är det i princip fullt i kabinen, alla tomma stolarna har fyllts med ryssar.

Tiden går fort och det mörknar snabbt när man flyger österut. Rutten går strax söder om Katmandu. För mig är det bara tidig eftermiddag svensk tid, men lokalt är det redan efter midnatt. Det är kristallklart men becksvart, går inte att se världens högsta bergstoppar, fast dom ligger snett under oss mitt i natten.

Onsdag 14/3

Landar i Singapore halv sju på morgonen lokal tid. Rejäl jetlag, för hemma är det ju dags att gå och lägga sig snart. Ganska platt rumpa och träsmak också. Men då är det ju bra att jag bestämmer mig för att gå till nästa gate. Singapore är en stor flygplats. Jag har sprungit halvmaraton några gånger. Jag tror att den här promenaden blev ungefär lika lång!

Senare på eftermiddagen; har flugit ungefär tre timmar och sitter på flygplatsen i Manila. 32 grader varmt utanför. Massor med människor överallt. Announcements i högtalarna precis non-stop. Nu väntar bara sista biten, filippinskt inrikesflyg ungefär en timme från Manila ner till Tacloban. Sedan kan det räcka med flygresor några dagar!

Träffar Niels och hans fru och två sponsorer han har med sig från Office i Sverige strax innan vi ska lyfta. Vi flyger ner tillsammans till Tacloban. Dom har med sig fyra gigantiska trunkar fyllda med skor dom har samlat in till skolbarnen.

Jag tar en skumpig taxi in till staden och hotellet, Asia Stars. Dom andra bor på ett annat hotell. Taxikillen säger när jag frågar att Tacloban är ungefär åtta gånger större än Palompon. Han kör och tutar som en dåre, men fram kommer vi. Resan kostar 350 PHP (64 kr).

Dusch och hoppa i säng. Helt yr i mössan av resan, knappt sovit på ett och ett halvt dygn.

Torsdag 15/3

Lite stekt ris med ett ägg till frukost. Kaffe ingår inte, får man betala extra för, 25 PHP (4,50 kr). Dom tycker nog jag är konstig när jag tar två stora koppar kaffe. Hotellnatten kostade 2250 PHP (409 kr).

Tar en kort morgonpromenad i Tacloban. Blir helt blöt av svett som belöning.

Blir upphämtad 09.00 av en skåpbil som Niels ordnat. Chauffören kör först till ett annat hotell i närheten. Oklart varför. Trots att vi pratat om att det kommer att ta tre timmar till Palompon. Han pratar gällt i mobilen. Det börjar regna. Allt är en sörja av trasig betong och lera. Folk bor och lever i små kojor av plåt i smutsen efter vägarna. Kontrasten är stor mot skyskraporna inne i Manila.

Solen kommer tillbaka och djungeln ångar av fukt. Chauffören har en halvtäckande solfilm på vindrutan både upptill och nertill, med bara en tunn strimma i ögonhöjd att titta ut igenom.

Det tar tre skumpiga och slingrande timmar att köra upp från Tacloban, norr om bergen centralt på ön Leyte och komma över till Palompon på västkusten. Det regnar och solen skiner omväxlande under färden sex-sju gånger. Bitvis är vägen mer eller mindre bortspolad av vad som såg ut som jordskred.

Ska nu bo på Sergi´s hotel and resort, 2 km norr om Palompon. Det ligger precis vid havet och brisen är jätteskön. Rummet är inte så stort eller lyxigt. Men jag är ju inte här för att hålla semester heller. Sex övernattningar för 8734 PHP (1590 kr). Inte frukost inkluderat.

Niels och hans gäng kommer till Sergi´s ett par timmar efter mig. Han och jag blir hämtade av rektorn, mrs Flora Codera. Vi åker in till en stor skola i Palompon, byns centrala elementary school (ES). Träffar huvudadministrator för distriktets 17 ES´s. Jag berättar om TLUG och vår verksamhet, vad vi vill erbjuda/uppnå i Santiago-skolan.

En före detta lärare på den skolan, Didit, är med på mötet. Hon är gift med en besättningsman på en av Niels båtar. Det framkommer att det redan finns tandborstar i klasserna(?) fast Niels säger efteråt att han aldrig sett några sådana.

Får också höra om Project Colgate Philippines, där Colgate har delat ut tandkräm i klasserna, till Kindergarten + 1st grade. Men det har upphört nu, sedan tyfonen.

Allt tycks ha förändrats efter Yolanda, supertyfonen som drabbade ön Leyte november 2013. Hela ön Leyte och samhället förändrades i grunden, och håller än i dag på att resa sig, återhämta sig.

Det tas bilder på oss tillsammans efter mötet. Och vi får fylla i huvudadministrators besöksbok, med in- och uttid, och signera. Högtidligt värre.

Sedan åker Niels, rektorn och jag till Palompons huvudvårdcentral, träffar distriktsläkaren, distriktstandläkaren, och en av de privattandläkare som finns i byn. Proceduren upprepar sig; jag berättar om TLUG och vår verksamhet, vårt syfte. Dom verkar positiva. Men det kan behövas tillstånd från borgmästaren också. Tandläkarna vill följa med ut till skolan imorgon fredag.

På kvällen är vi hembjudna på visit till Didit. Det är en stor sak för dom. Vi sitter i vardagsrummet och pratar en halvtimme. Sedan blir det middag på en restaurang.

Fredag 16/3

Niels och jag blir hämtade kl. 8 i en av skolans skåpbilar. Vi åker 10-12 km till Santiago ES. Vägen är ganska skumpig så det tar 45 minuter. Man lägger ut ris att torka i solen på stora mattor utefter vägen. På ett ställe ser jag en hund kissa i riset och sedan sprätta med bakbenen.

När vi närmar oss skolan ställer sig barnen snabbt på led utefter båda sidorna av vägen. Dom viftar med vimplar som dom gjort, med filippinska flaggan på ena sidan och den svenska på andra sidan. Niels behandlas som en gud! Det tar en halvtimme bara att komma ur skåpbilen och ta emot alla hyllningar. Alla trycker Niels hand mot sin panna, som ett tecken på deras respekt.

Skolan består av fyra envånings vitmålade cementbyggnader i kvadrat, med en gräsplan och en basketplan i mitten. Det finns el men inte vatten. Runtomkring frodig djungel och halvhöga berg. Det är kokosnötspalmer, bambu och risfält överallt.

Nu följer ett tretimmars tacksamhetsprogram av sång, barnen (och en grupp av föräldrarna) dansar för oss på basketplanen, det hålls en massa tal, det spelas en basketmatch, och vi äter en stor festmåltid med helstekta grisar, uppdukad på gräsplanen under en gigantisk duk mot solen. Det är säkert 300 personer samlade, elever, föräldrar, skolpersonal.

Niels, hans sponsor och jag sitter som kungligheter i mitten på en sorts scen/upphöjning framför basketplanen. Alla skolans lärare och funktionärer är med, flankerar oss på båda sidor.

Sedan håller vi möte med alla lärarna och funktionärerna. Niels berättar om sin verksamhet och fortsatta engagemang i skolan. Man pratar om prioriteringar, att kanske i första hand borra en brunn och ordna vatten till skolan. Och att det behövs skriv- och ritmaterial. Det är tydligen vanligt att lärare för egna pengar får köpa sådant till eleverna.

Jag drar min TLUG-presentation. De två tandläkarna från Palompon är också med. Försöker engagera dom, förankra det vi kanske vill komma att göra i skolan.

Niels och hans gäng drar iväg. Dom är på väg tillbaka till Tacloban och ikväll flyger dom vidare bort från Filippinerna.

Jag stannar en timme på skolan. Pratar mer med rektor, lärarna och funktionärerna. Det är i år 174 elever, fördelat på sju klasser, 0-6. Vi planerar inför måndagens och tisdagens screening av barnen. Jag får se barnens journaler som förvaras på skolan, där det också finns ett blad för tandvård, med ett dentalt status- och behandlingsschema som ser utmärkt ut. Finns bara inte till alla barnen. Bestäms att skolan ordnar detta, kopierar upp fler, till måndag. Och att de ser till att inhämta samtycke från föräldrarna för screening. Enligt rektor ska det inte vara något problem. Jag ska ordna med plastbaljor, en avfallsbehållare, och några dunkar färskvatten.

Går runt och tittar i de sju klassrummen och pratar närmare med respektive klasslärare. Det visar sig helt riktigt att det finns tandborstar i klassrummen. Men det är väldigt varierat, och lärarna har inte pratat ihop sig om hur de gör i varje klass. Skolan har annars en morgonrutin att tvätta händerna och borsta tänderna…

I en klass finns ingenting alls, bara en tvålkopp och en tvål – ”för dom borstar tänderna hemma”. I en annan klass hänger det oöppnade tandborstar på väggen… I en klass ligger det omärkta tandborstar huller om buller utan skyddshylsor i en skål, bara till hälften av barnen. Men i ett par klassrum finns det både märkta muggar och tandborstar med märkt skyddshylsa över.

Jag berättar om övervakad tandborstning i Zimbabwe, med hyllor, märkta plastmuggar och märkta tandborstar och tandkräm till alla barnen, att vi vill träna lärarna att övervaka borstning morgon och eftermiddag på ett standardiserat vis. När jag frågar säger dom att det finns tid och energi för detta.

Åker tillbaka in till Palompon och Sergi´s. De två tandläkarna är med i skåpbilen. Vi pratar om kostnader. En lagning eller extraktion ska kosta 500 PHP (91 kr). Lite dyrare för visdomständer. Lite billigare för primära tänder, ca 350 PHP (64 kr) för både lagning och extraktion. Det finns ingen prisreglering, men enligt dom är det samma prissättning bland de fem tandläkarna som finns i Palompon (befolkning ca 60 000).

Lördag 17/3

Blivit medbjuden ut på båttripp av en av skolans lärare, Leah. Hon kommer och hämtar mig på Sergi´s 06.30. Vi åker hennes moppe, jag sitter där bak, ca två kilometer in till själva byn Palmonpon och en sorts liten båtterminal i hamnen. Hela hennes familj är med, det är 15 personer med mig. Det är en stor familjedag; man ska fira Leah´s dotterdotter, Saam, som fyller sex år.

Vi åker med en typ av trimaran, ett ambitiöst hemmabygge med bambupontoner på var sida och utombordare. Det tar en timme, rakt ut i havet väst om Leyte, till Kalanggaman Island, en fantastisk ö av kritvit sand med ett par hundra kokospalmer på. Man går runt ön på 20 minuter. Ön ändrar form efter tidvattnet, ser därför ut som en fågel, med vingar av sand som flaxar upp och ner. Vi äter hela dagen, festar på en massa medhavd mat.

Har gott om tid att prata med Leah om hur det är och hur det fungerar i Filippinerna. Hon ger rådet att aldrig någonsin lita på någon i Filippinerna. Det är enligt henne vanligt att man kidnappar västerlänningar. Men just ön Leyte ska vara mer fredlig, vänlig, jämfört med övriga södra Filippinerna.

Vi pratar också om löss, som är vanligt bland skolbarnen. Hon menar att lössen förökar sig när barnen är ute och leker i solen. Lärarna tycker att det är ett problem, försöker hindra barnen från att vara ute och leka på rasterna..? Ett botemedel mot löss ska vara att blanda i kokosmjölk i håret och täcka över med en plastpåse en halvtimme… Får man kanske ta med en nypa salt?

Tillbaka från Kalanggaman på eftermiddagen innan det mörknar. Det hoppar flygfiskar framför båten. Och vid ett tillfälle är det två delfiner som showar för oss en bit bort i havet; hoppar upp och gör volter i luften.

Sedan får vi bogsera hem en annan trimaran som ligger och driver med motorproblem. Ingen verkar tycka att det är någon stor grej. Oklart hur länge den legat där och drivit, och om den var på väg ut eller in.

Leah visar mig en department store där jag kan handla plastbaljor och liknande till imorgon. Sedan blir det moppe tillbaka till Sergi´s.

Söndag 18/3

Vaknar första gången vid 02-tiden. Fortfarande inte omställd på filippinsk tid. Kan i alla fall slumra fram till kl. 6.

Igår var det bröllopsfest på Sergi´s. Idag är kocken tydligen ledig, så det blir ingen frukost… Servitrisen säger att hon kan ringa in honom. Men jag tar en påse chips från baren till frukost istället, tillsammans med en kopp kaffe.

Åker på morgonen motorcykel-tuk-tuk in till byn, till department store J&F som Leah visat mig igår. Först är det bara jag i tuk-tuk:en. Om jag tyckte att det var trångt från början så får jag snart perspektiv på saken, när vi tar upp först ett ungt par, och efter en stund dessutom också en gammal tant. Nu behövs det varken bälte eller airbag; för vi är alla helt komprimerade till en klump som inte kan ruckas. Ger kille som kör 20 PHP (3,50 kr) – vilket förmodligen var på tok för mycket.

Köper plastbaljor till rengöring och sköljning av instrument. Och en avfallshink. Från en annan butik två stora dunkar färskt vatten, att blanda Virkon-lösning med.

Kollar priser på tandborstar; 9-110 PHP (1,50-20 kr). Tandkräm finns inte i den ena butiken, kostar 80-250 PHP i den andra (14-45 kr). Får en känsla av att ganska många har en tandborste, men att tandkräm är ”lite lyxigt”. Annars är det vanligt att borsta med salt, har Leah berättat.

Tar en cykel-tuk-tuk tillbaka till Sergi´s. Trodde jag hittade bra, när jag ska instruera cykel-killen tillbaka, men vi kommer lite på avvägar och det blir lite halvruffigt. Kommer i alla fall till slut helskinnad tillbaka, efter lite omvägar i rätt skumma kvarter.

Hela eftermiddag vräker regnet helt sjukt ner. Man får en föraning om hur tyfoner kan upplevas i Filippinerna (ca 20 per år). Allt på marken rinner bort. Havet försvinner. Man hör ingenting förutom dånet från plåttaken.

Måndag 19/3

Blir hämtad från Sergi´s 07.30. På vägen ut mot Santiago tar vi upp mrs Flora och Leah, och sedan när vi närmar oss skolan ytterligare tre av lärarna som bor i närheten av skolan.

Jag har tagit med instrument, 20 speglar och 10 sonder, några curetter, Virkon, handsprit, mina luppor, handskar och munskydd, bomullsrullar och underläggspapper, två små ficklampor, från mottagningen hemma i Västerås.

Alla formulär för samtycke från föräldrarna ligger snyggt och prydligt samlade i buntar för varje klass. Man blir nästan gråtfärdig.

Screenar på förmiddagen kindergarten och 1st grade, 19 resp. 20 barn. Sedan är det lunch och rektor håller ett möte med sina sju lärare. Jag fortsätter sedan screening av 2nd och 3rd grade, 18 resp. 15 barn.

Barnen är disciplinerade och duktiga. Oerhört nyfikna och fnittriga. På några av barnen ser man löss som kryper, i håret och på halsen.

Innan screeningen håller jag inför varje klasss en liten lektion, pratar lite om mig själv och Sverige, sedan om tänder, hur man ska ta hand om dom. Ritar och visar på svarta tavlan, gestikulerar. Har ju inte med någon demonstrationsmodell och stor tandborste.

En flicka i 2nd grade frågar: ”Ligger Sverige nära USA?” – och det kan man ju faktiskt säga att det gör, om man har det perspektivet att man borta i Filippinerna sitter och jämför avstånd. Allt är relativt.

Jag ber varje klasslärare sammanställa undersökningarna, räkna ihop från statusbladen jag fyllt i för varje barn. Bladen sparas sedan på skolan.

Alla undersökningarna gjorda såklart utan tillgång till röntgen, och utan bläster, med två speglar, en sond, luppar och ficklampa.

Dagen börjar ta slut. Klockan har hunnit bli 4 och barnen ska gå hem. Jag räknar med att screena 4th + 5th + 6th grade imorgon.

Rektor, alla sju klasslärarna, en av lärarnas barn och jag tar skåpbilen in mot Palompon igen. Jag är egentligen ganska trött. Men dom tycker absolut att jag ska uppleva ”ett äventyr till” – och det är bara att hänga med. Dom vill väl underhålla lite.

En bit in mot byn, där vägen blir lite bättre, upp mellan de branta bergen, håller man på att bygga en Eco-park, med zip-line och en swimmingpool. Man hoppas att detta ska bli en turistattraktion. Man kan åka en sorts knasig linbana tvärs över världens djupa kanyon fram och tillbaka (om man vågar). Jag har i alla fall tur, för det åskar och börjar småregna, och då är tyvärr zip-line avstängd.

Vi tar lite bilder på plats och fortsätter hem ned mot Palompon. I en krök har flera andra bilar stannat och folk står och tittar upp i de enorma trädkronorna över vägen. Vi stannar också och går ur och tittar; ett tiotal små apor hoppar runt högt bland grenarna. Gammelfarfar apa sitter på bästa plats och tycks hålla utkik mot oss. Två apor är faktiskt sysselsatta med att helt oblygt göra nya små apor. En av lärarna säger att hon såg dom pussas också… Undrar om apor är romantiska?

Tisdag 20/3

Blir hämtat 07.00 från Sergi´s. Man kan generellt säga att när det gäller punktlighet är det inte alls som i Afrika, de tre gånger jag varit där som TLUG-volontär. Här gäller inte ’Africa-time’ utan allt händer faktiskt i tid, som planerat.

Screenar på förmiddagen först eftersläntrare, barn som var frånvarande igår; från Kindergarten 2 barn, från 1st grade 3 barn, från 2nd grade 4 barn, och från 3rd grade 2 barn. Instruerar noggrant resp. klasslärare att sammanfoga och ändra statistiken för klassen, och lämna nya uppgifter till mig. Sedan screening alla närvarande barn i 4th och 5th grade, 25 resp. 23 barn.

Under lunchpausen pratar jag med lärarna och rektor om att, om vi kommer tillbaka i oktober, vi såklart står för en massa resurser i form av materiel, personal och kunnande. Men att insatsen också är ömsesidig, att det kommer att vara deras ansvar, något vi kräver av dom, att övervaka systematisk tandborstning morgon och eftermiddag i klasserna.

Slutligen screening av 6th grade, 16 närvarande barn. Där har tyvärr halva klassen redan hunnit gå hem..?

Försöker anpassa mina små föreläsningar allteftersom barnen blir äldre. Introducerar ”sockerklockan” från 4th grade. Pratar med tonåringarna om att tänderna är viktiga, inte bara för att tugga och äta, utan också till exempel för att kunna pussas ordentligt. Det blir ganska festlig stämning i klassen. Pratar också om ”tandkramen” – att bara ta lite vatten i munnen efter tandborstningen, och spotta bara en gång, så det blir kvar tandkrämsskum i munnen. Det är det ingen som har hört talas om tidigare.

Sammanställning de screenade barnen på Santiago ES:

(dt=decayed primary teeth, DT=decayed permanent teeth)

Kindergarten n=21, dt+DT=98, genomsnitt (dt+DT per capita)=4.7

1st grade n=23, dt+DT=103, genomsnitt (dt+DT per capita)=4.5

2nd grade n=22, dt+DT=87, genomsnitt (dt+DT per capita)=4.0

3rd grade n=17, dt+DT=48, genomsnitt (dt+DT per capita)=2.8

4th grade n=25, dt+DT=95, genomsnitt (dt+DT per capita)=3.8

5th grade n=23, dt+DT=61, genomsnitt (dt+DT per capita)=2.7

6th grade n=16, dt+DT=46, genomsnitt (dt+DT per capita)=2.9

Overall screenade barn n=147

Overall dt+DT=538

Overall genomsnitt (dt+DT per capita)=(538/147)=3.66

Som kommentar ska nämnas att dt/DT innefattar allt från små ocklusala angrepp som enkelt kunde lagas, till taggiga rotrester med spontant pusflöde.

På de äldre barnen en del trångställningar/felställningar, och en del tandsten.

Det finns alltså el på skolan, och den är tydligen stabil, försvinner bara någon gång ibland, berättar lärarna. Däremot inte vatten. Men Niels och hans organisation har sagt ja till att finansiera borrning av en brunn, och pumpanordning, så det ska kunna finnas vatten till september-oktober, om TLUG kommer tillbaka då.

Även om de flesta, när jag frågar, säger att de har en tandborste och att de borstar två gånger per dag, ses rätt många tänder som nog inte varit i kontakt med en tandborste på ganska länge… De flesta av de äldre barnen säger att de har tandkräm, inte så många av de yngre.

Uppskattningsvis finns det god potential, att vi skulle få bra utfall av ett fungerande system med övervakad tandborstning två gånger per dag i skolan.

Hör lite med mrs Flora om nästa lämpliga skola att eventuellt expandera till. Hon menar att det skulle vara den centrala ES inne i Palompon, den vi besökte i torsdags. Den ska vara ungefär dubbelt så stor som Santiago ES, också 0-6, men med dubbla klasser i varje grade.

Vi lämnar skolan och så blir det lite underhållning, sightseeing igen. Rektor mrs Flora och fem av de sju lärarna tar mig med upp på en utsiktsplats där man ser hela Palompon från ovan. Det börjar störtregna igen, så vi får sitta i skydd en halvtimme innan vi kan komma vidare. Sedan bort till Square View, ett nästan nybyggt hotell, som ska vara det ”lyxigaste” i byn. Där äter vi ”Halo-halo” – en filippinsk delikatess på frusen is, kokosmjölk(?), blandade frukter och lite glass. Sedan några rostade mackor.

Tillbaka på Sergi´s vid halv sex. Om en halvtimme går solen ner. Ganska trött efter dagens insats.

Onsdag 21/3

Blir hämtad 04.00 från Sergi´s. Mrs Flora och en av lärarna följer också med. Dom ska på möte i Tacloban. Vägen är ganska dålig. På flera platser är det jordskred, dels över halva vägen på bergssidan, dels under vägen på andra sidan, så att stora cementblock ur vägbanan har underminerats och kanat loss. Fast tydligen har vägarna blivit väldigt mycket bättre, jämfört med för ett par år sedan, berättar mrs Flora.

Vägen slingrar över bergen och det börjar långsamt ljusna när vi närmar oss Tacloban.

Flyget hem går 09.35 från Tacloban, via Cebu, Singapore, Moskva, till Arlanda.

Torsdag 22/3

Landar på Arlanda 07.45 svensk tid.

/ Magnus Sturebrand

Andra reseberättelser

Burkina Faso
Reseberättelse

Reseberättelse

Tanken på att volontärresa med TLUG väcktes hos mig redan under universitetstiden då jag följde TLUGs arbete aktivt genom sociala medier. Att kombinera mitt yrke som jag älskar med volontärarbete som jag sedan barnsben brinner för verkade som drömsysselsättningen...

Filippinerna
Reseberättelse, Mars 2023

Reseberättelse, Mars 2023

Reseberättelse - Filippinerna 2023 - Elisabeth Disley   Travel diary from a volunteer mission to Palompon, in the Philippines, March 2023 with TLUG Though I have known about this trip since Christmas, it didn’t properly sink in until I said my goodbyes and see you...

Har du en fråga?

9 + 11 =