Min resa med tandläkare utan gränser till Zimbabwe sommaren 2016

(Ca 1 månad innan avresa) – Samtliga volontärer och några styrelsemedlemmar samlades ungefär en månad innan avresa en lördag i Stockholm. Dagen bestod av information samt att gå igenom viktiga uppgifter. Det var en mycket givande dag där vi fick tydlig information om vad som förväntades. Vi träffade för första gången samtliga volontärer som skulle åka med på resan. Dessutom packade vi varsin resväska full med material som vi skulle använda under resan. Väskan packades med alltifrån munskydd, bedövningsmedel, analgetika, handskar, pannlampor, fluorlack, fyllnadsmaterial mm.

 

(Torsdag 23/6-2016) – Då var det äntligen dags. Efter en lång tids väntan satt jag på flygplanet på väg till Zimbabwe i Afrika. Resan startade på Arlanda flygplats. Tillsammans med sju andra tandläkare, en tandhygienist och en tandläkarstudent var vi på väg mot en av våra livs mest spännande resor. Redan när tandläkare utan gränser startade 2009 bestämde jag mig för att det en dag ska bli min tur att åka på en liknande volontärresa. Jag hade inspirerats av organisationen och dess syfte. Jag var en vanlig student som genomgick min tandläkarutbildning utomlands. Jag såg framtiden framför mig. Att bege sig ännu längre bort från Sveriges gränser för arbete med tandvård var otroligt lockande.

Nu var jag en tandläkare med 2 års arbetslivserfarenhet. Nervositeten fanns där. Frågorna inombords desto fler. Hur kommer det vara ? Hur ser våra arbetsförhållanden ut? Kommer vi bli väl omhändertagna? Kommer jag bli sjuk av maten?

(Fredag 24/6-2016) – Efter ca 15 timmars flygresa, med byte av flyg i Etiopiens huvudstad Addis Abeba var vi äntligen framme i Zimbabwes huvudstad Harare. Vi passerade tullen utan några problem. Utanför flygplatsen väntade våra guider och chaufförer på oss. Vi kördes till Hotel Bronte där vi skulle checka in. Miljön var annorlunda. Människorna, byggnaderna och klimatet likaså. Samma kväll gick vi till närmaste livsmedelsbutik för att handla mat inför kommande arbetsveckor.

På kvällen var det dags för ett besök hos den svenska ambassaden i Harare. En mycket rolig och minnesvärd kväll där gruppen lärde känna varandra mer och mer. Det var även kul att se och höra hur den svenska ambassaden jobbar och lever i Zimbabwe.

(Lördag 25/6) – Lördagen ägnades åt Imire Safari. Mötet med vilda djur var väldigt spännande. Något jag starkt rekommenderar till kommande volontärer. Inte varje dag man får se elefanter, zebror och andra vilda djur.

(Söndag 26/6) – Äntligen blev det söndag och vi packade väskorna i bilarna för att bege oss till byarna där vi skulle spendera kommande två veckor. Bilarna var proppfulla med material och utrustning. Det var en skön känsla att äntligen få komma igång. Vi var delade i två grupper. Halva gruppen skulle åka till Old Mutare, och den andra halvan till Mutambara. Jag tillsammans med Ali, Leo och Ena skulle åka till Mutambara.

img_1589

 

Efter några timmars bilresa var vi framme i Mutambara. Vi anlände till vårt boende. Vi beslöt oss för att ta en titt på kliniken som vi skulle arbeta på. Kliniken var mycket primitiv. Det fanns en behandlingsstol, den var inte välfungerande men den gick att använda. Annars fanns det vanliga stolar som patienterna kunde sitta på. Det fanns en röntgenapparat som dessvärre var ur funktion. Vi packade upp det mesta ur väskorna. Nu fick vi även träffa Farai som jobbade ensam på kliniken. En mycket trevlig och positiv person. När det började närma sig kväll blev vi bjudna på välkomstmiddag från den lokala kyrkförsamlingen. Det var spännande att få träffa lokala invånare. De välkomnade oss till Mutambara och önskade oss en trevlig vistelse.

Vårt boende bestod av två sovrum, ett vardagsrum, kök och badrum. Dessvärre fungerade inte duschen. Varje morgon kom det en kvinna vid namn Joyce som hjälpte till med städning, diskning och tvätt. Det var skönt att kunna få kläderna rena när tillgången till dusch var så begränsad.

(Måndag 27/6) – Den första arbetsdagen genomfördes på Chikukwa primary school och Chikukwa clinic. Denna by låg ca 2,5 timmes bilfärd utanför Mutambara. Vi steg upp tidigt på morgonen, packade väskorna med material och instrument. Bilfärden mot Chikukwa var väldigt speciell. Vacker natur, fina bergsklippor, annorlunda trafik. Det första vi möttes av när vi anlände till Chikukwa var vinkande glada barn. Barnen såg på oss med ett leende. De såg säkert fram emot dagens händelser lika mycket som oss. Kanske var detta deras första besök med tandläkaren och tandvården. Vi hälsades välkomna av rektorn på skolan.

img_5540

 

Vi introducerade oss själva och genomförde tandvårdsutbildning för barnen. Därefter screenade vi barnen och genomförde profylaxbehandlingar. Akuta behandlingar genomfördes också med föräldrarnas tillstånd.

På eftermiddagen placerades vi på den lokala kliniken. Vi fick låna ett undersökningsrum på vårdcentralen. Folk hade samlats för att få akuta behandlingar. Det blev en del tandutdragningar på plats. En del patienter hänvisade vi till kliniken i Mutambara för lagningar. Efter en lång arbetsdag blev vi bjudna på mat i en av skolsalarna. Första dagen avklarad, man kände sig både glad och stolt när man tittade upp mot klipporna som gränsade mot Mozambique.

Resterande dagar hann vi besöka Chalsewood primary school, Tilbury primary school, Kwirire primary school och Kushinga primary school. Vi delade upp oss två och två. Två av oss fick åka på outreach där vi utbildade skolbarn i oral hälsa, screenade barn och genomförde profylaxbehandlingar. Farai och hans sköterska Ruby åkte oftast med på outreach. De var till stor hjälp. De kunde hjälpa till med tolkning när vi informerade om kost och tandborstning. Ibland hjälpte vår chaufför Shepard också till med tolkning. Det gick även bra att ta lärarna till hjälp. De flesta kunde engelska. Äldre barn förstod engelska bra, för dem gick det bra att ha undervisning på engelska.

De två som blev kvar på den lokala kliniken i Mutambara genomförde behandlingar. De flesta patienter som dök upp till kliniken hade tandvärk och behövde hjälp med tandutdragningar. Patienterna var väldigt tacksamma. Det var inte ovanligt att man fick en applåd efter en tandutdragning. Vi kunde även genomföra lagningar och depurationer på behandlinsstolen, men det var inte lätt. Flertalet av patienterna hade lång väg till kliniken, och många fick vänta innan det blev deras tur för behandling. Väntrummet bestod av träbänkar som var placerad utanför kliniken.

img_2986

(Helgen 2/7-3/7) – Efter den första arbetsveckan tillbringade vi helgen tillsammans med de andra från Old Mutare på Musangano Lodge. Det var skönt att få tillgång till dusch och bra mat efter en intensiv vecka. Helgen var väldigt avslappnande, det var kul att få träffa de andra och höra deras upplevelser.

(Andra arbetsveckan 4/7- 8/7) – Den andra arbetsveckan flöt på lika bra som den första. Nu kom även Mahta och Nikoo till oss för att hjälpa till. Kvällarna spenderade vi tillsammans genom att spela Hokm (persiskt kortspel), umgås och ha roliga frågestunder. Det kunde även bli någon enstaka kvällspromenad i mörkret med hjälp av ficklampor och pannlampor som vi hade med oss.

Torsdagen den 7/7/16 blev en extra minnesvärd dag för mig. Jag fyllde 30 år. Innan resan hade en del vänner frågat mig om det verkligen skulle bli värt att spendera sin 30 årsdag som volontär utomlands och jobba. Svaret är helt klart JA. Mina kollegor väckte mig tidigt på morgonen och bjöd på frukost i sängen. Jag blev verkligen glatt överraskad. Det var en annorlunda men ändå så speciell känsla att fylla år mitt under resan. Ett stort tack till alla involverade!

(Helgen 9/7-10/7) – Efter två veckors arbete var det dags för en weekend vid Viktoriafallen. Denna helg var otroligt rolig. Det blev en häftig och spektakulär upplevelse för samtliga. Viktoriafallen är verkligen värt ett besök om man är i Zimbabwe.

(Måndag-Torsdag 10/7-15/7) – Därefter åkte jag till Tanzania för några dagars semester innan avfärd mot Sverige. Det blev safari i Serengeti, Ngorongoro kratern, Lake Manyara och Tarangire. Denna safari-resa var något utöver det vanliga. Man kom de vilda djuren så tätt inpå deras liv. Riktigt coolt! Andra passade på att åka till Zanzibar för en avkopplande semester och en del åkte hem direkt efter vistelsen vid Viktoriafallen.

Denna volontärresa blev verkligen ett av mitt livs mest fantastiska och minnesvärda upplevelser. Jag kan absolut starkt rekommendera mina kollegor att göra en liknande resa. Det är värt varje krona och öre som man spenderar. Man får ett större perspektiv på det liv vi lever i Sverige och dessutom den tandvård som vi bedriver. Allt är inte som på hemmaplan, och detta blir man väl påmind om vilket jag i efterhand är väldigt tacksam för. Intrycken och upplevelserna jag fick ta del av är något som jag tar med mig.

Jag vill tacka samtliga kollegor som gjorde denna resa med mig. Jag vill även tacka tandläkare utan gränser för möjligheten. Jag instämmer med mina tidigare kollegor: Detta var min första volontärresa, men absolut inte den sista. I’ll be back!

 

/Iman Malakuti

Tandläkare

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail