Resedagbok Filippinerna mars 2019

Monica Eklund

19 jan

I ett rum på Drottninggatan i Stockholm samlas vi för att få reda på vad som väntar oss om några månader. Profylax är ledordet! Magnus lotsar oss genom alla praktikaliteter och kommer också vara med på resan, Michael blir fotograf, Vasiliki är pedodontist, så bra! Maya och jag tar hand om skrivandet. Vi är alla tandläkare. Ingen hygienist den här gången, tyvärr. En hel del material fördelas på oss alla att ta med till Filippinerna.

2-3 mars

Efter ombokningar kommer vi iväg men inser att vi kommer att missa färjan från Cebu till Palompon. Lång flygning, för Magnus och min del via Seoul! Vi övernattar på flygplatsen och bestämmer träff med de andra nästa dag. Praktiskt med WhatsAppgrupp. WiFi finns på många ställen.

4 mars

Maya, Michael och Vasiliki bor i centrum i Cebu och Magnus och jag tar taxi dit.

Planering och sightseeing. Fint tempel men annars är Cebu ingen större turistattraktion. Färjan avgår 21.00. Vi har plats på övre däck= brits med lite avskildhet. Alla sover gott, som bäst när fartygssirenen ljuder 02.45. Nattsvart, varmt och fuktigt när vi går av. Snabbt i säng för några timmars sömn till innan

Mrs. Flora hämtar oss nästa morgon. Enkelt boende där tre av oss bor. Fem personer känns som en omöjlighet att bo i detta enda lilla rum men Maya och Michael har redan bokat annat boende via Booking. Badrumsstandarden hos oss är enkel men dusch, kokplatta och kyl finns.

5 mars

Vi börjar på Santiagoskolan efter att tagit vägen om förrådet på annan skola. Vilket välkomnande! Söta barn, flaggor, banderoller, dansuppvisning och tal. Arbetet organiseras, allt medhavt material packas upp. Sen jobbar vi, snabb lunch med ris, kyckling och mango och så mera jobb. Vi screenar fyra klasser och hinner informera flera av klasserna om borstning, tandkräm, socker osv. Mycket rara och disciplinerade barn!

En hel del gravt karierade primärbett men de äldre barnen ofta fina. OH varierar och tyvärr visar det sig att många har det mesta av tandkrämen kvar. De fick en tub var för ett halvår sedan och den borde vara slut nu. Det tillsammans med olämplig kost sätter sina spår. Även inne i klassrummet hittar vi småförpackningar som innehållit kex, godis, frusen dryck.

Framåt fem har vi avslutat och åker hemåt vilket tar 45 min på väg av blandad kvalitet. Bra att ha med sig luppar med ljus eller ficklampa vid arbetet. Vi jobbar två och två.

Handlar frukostmat. Inte så lätt där allt här stavas socker. Folklivet är intensivt med mängder av tuc tuc liknande cykeltaxi, försäljning av bakverk, grillad mat mm. Husen är ofta enkla med plåttak men det finns mer påkostade hus också. De få turister som kommer planerar ofta att åka vidare ut till paradisön Kalanggaman. Inte många västerlänningar här. Utanför stan är det grönt och frodigt. 30 gr varmt och fuktigt.

Avslutar kvällen på pizzeria, bra men äppleölet var märkligt.

Alla är nöjda med dagen, känner oss uppskattade och gör nytta. Vi koncentrerar oss på uppföljning av us. Projektet ska utvärderas och vi måste hinna se alla barn som undersöktes för 6 månader sedan. Profylax prioriteras, Michael informerar alla klasser och vi andra ger individuell instruktion på plats. Det finns en duktig lokal tandläkare som tar hand om våra remisser så hjälp finns. En svensk företagare, Niels Berger, står för hennes kostnader.

6 mars

Nu sitter rutinerna och vi undersöker de tre sista klasserna. Drygt 200 barn totalt. Information och kontroll av borstning fortsatte. Stora brister främst lingualt men vi instruerar och barnen kämpar på. Mycket sker utomhus, finns speciella borststationer som ordnats efter TLUGs besök. Alla barn har sin egen borste, tandkräm och mugg som är namnade.

Efter lunch med ris, fisk, bananer mm börjar vi behandlingarna. Barnen får lunch två ggr i veckan via Niels stiftelse. Enstaka enkla extraktioner och ART fyllningar blandas med fissurförseglingar, depuration och mer praktisk borstinstruktion. Tur att vi har fläktar som svalkar av oss, svetten rinner ändå och det är en strykande åtgång på vatten. Dagarna går fort och vi jobbar bra ihop.

Alltid roligt att kolla utbudet i lokala butiker men här är det lite deprimerande. Billig plast, små engångsförpackningar, vitt sötat bröd är standard. Många är fattiga och kan bara köpa det de behöver nu, inga ekonomiska storpack. En märklig produkt är alla whiteningalternativ, t.o.m. för armhålorna?!

Gänget blir allt mer sammansvetsat, avslutar på lokal restaurang, grillad svärdfisk och heta gambas var gott. Gemensamma utgifter lägger vi in i appen CostSplit och delar rätt över.

7 mars

Vi avslutar Santiagoskolan och fortsätter till North Central. Här väntar knappt 200 barn till och efter snabb uppdukning sätter vi i gång enligt beprövad ordning. Barnen får ligga på bänkar med kudde under huvudet och så sitter vi bakom, fungerar bra. Personalen är intresserad och aktiv. Vi och barnen är beroende av deras kooperation. Projektet bygger på att de övervakar borstning med tandkräm två ggr dagligen vilket inte alltid görs. Några borstar är utslitna, några knappt använda efter 6 månader.

Trötta men upplyfta av alla fina barn känns dagen åter igen lyckad.

Lantaw är en fin utkiksplats. Vi klänger upp via ”monkey trail” och ser solnedgången.

8 mars

Några totaldestruerade bett, bl.a. en sjuåring som inte använt borste och tandkräm utan tagit hem allt till familjen. Magnus pratar allvar med personalen, får inte gå till så här. Ska vara kvar på skolan och övervakas av personal.

Härligt avslut på dagen med bad i havet och trevlig middag på en resort.

Vi blir bjudna på tårta av grannsällskapet. De arbetar i kommunstyrelsen(?) och har det bättre än många andra. En av dem genomgår ort behandling, kostar ca 9000kr totalt vilket är jättemycket här. En måltid på hygglig restaurang kan kosta 40kr, enklare kanske 15kr men finns mycket billigare om man äter från stånd på gatan. Cykeltaxi kostar några kronor.

9 mars

Tinubdan skolan ligger mitt i byn, liksom de andra skolorna består den av flera byggnader med en stor gård i mitten. Omgiven av frodig grönska känns den som en oas. Klassrummen är färgglada och trevliga. Engagerade och vänliga lärare. Tandstatus varierar från stora skador till intakta bett. Aldrig sett så många totalkarierade 6:or på 7-8 åringar.

I morgon ska vi på båtutflykt och försöker på hamnkontoret få reda på när vår privata båt ska avgå. Omöjligt att få besked trots minst fem personer som engagerar sig mer eller mindre. Vi får vänta tills i morgon.

Så fixar vi mat att ta med, beställer på lokal restaurang och kompletterar på marknaden och i affären. Marknaden är trevlig med mängder av stånd där de säljer frukt och grönsaker. Enstaka barn som tigger, svårt att se. Annars fattigt men inte ren misär där vi är.

10 mars

Hämtar restaurangmaten och så väntar vi.

Vi talar om vilka förväntningar vi hade på boende mm innan vi kom hit. Bristen på privatliv kan kännas besvärande och det gör att Vasiliki väljer att flytta till villan där Maya och Michael redan bor.

Paradisön! Efter 45 minuters svalkande båtfärd anländer vi till Kalanggaman, en riktig korallö med palmer, kristallklart vatten och små hyddor att bo i. Snabbt underbart bad innan vi hugger in på medhavd nudelrätt. Mest inhemska turister här, många har med sig campingkök etc. Tält finns att hyra men vi bor i små hyddor. Filippinarna badar ofta med kläderna på, vet ej om det är som solskydd eller av moraliska skäl. Det finns små kiosker på ön men vi har med oss allt vi behöver inkl. toarulle. Papper finns aldrig på offentliga toaletter, oftast kan man inte spola utan får ösa på vatten.

Efter maten kommer glassmannen! Han går upp kl. 02, åker båt tre timmar, ordnar sina varor och börjar sälja från sin cykel. Kl. 14 avslutar han och åker hem (3 tim.). Vilket jobb!

Kvällspromenad kring ön som mäter ca 600m x 100m? Korallstrand som är rätt vass, bra att ha med flip flop etc. Sanden färgar av sig, skor och fötter blir svarta.

Vi ser solen gå ner och livet känns härligt.

Mysig middag med grillspett, ris, rödvin och frukt under den vackra stjärnhimmelen. Personalen kommer med ljus som vi hänger upp i närmsta palm. Det är kolsvart förutom stigen från hamnen till kojorna som är upplyst.

11 mars

Frukost serveras; ris, stekt ägg, tomatköttröra och sötat kaffe. Promenad och sedan snorkling. Aldrig sett blå sjöstjärnor tidigare, också fint att se levande koraller, fiskar av olika slag; små svartvitrandiga, gula med ränder och flerfärgade.

Michael fortsätter att filma med sin drönare, fantastiska bilder!!

Vi avslutar med att åka bananbåt. Skriker som barn på nöjesfält, ramlar av två gånger och det är jättekul. Vattnet är ljumt (28gr??) kristallklart och skiftar i olika blå nyanser.

Tillbaka mitt på dagen och får tillfälle att träffa Niels Berger, redaren med filippinska besättningsmän som efter orkanen 2013 engagerade sig i återuppbyggnaden samt barnens tandhälsa.

12 mars

Intensivt jobb från tidig morgon till sen eftermiddag. ART fyllningar och extraktioner varvas med borstinstruktion och information. På slutet hinner vi göra ett femtontal extraktioner på föräldrar vilka också är mycket tacksamma. Barnen har aldrig träffat en tandläkare tidigare men inga problem att behandla dem. Nu hoppas vi att de följer våra råd om kost och borstning!

Personal och föräldrar tackar oss, barnen sjunger och dansar för oss till avslutning. Jätteduktiga! De övar dans varje morgon innan lektionerna börjar. Ger säkert glada och pigga barn. Tydligt också vilken värme och respekt det råder på skolan. Sen får vi tackkort, diplom och presenter. Det ger verkligen mycket tillbaka att vara volontär! Värme, glädje, uppskattning, känslan av att vara till nytta.

Maya ställer upp barnen på skolgården formande TLUG, med drönarens hjälp får vi ett fantastiskt foto från ovan.

”Fika” innan vi åker, tortilla med burgare och sallad samt nachos med oströra mm. Blir proppmätta så enkel middag i form av rödvin och snacks denna kväll.

13 mars

Vaknar som vanligt vid fyratiden av galande tuppar och skällande hundar men somnar om. Livet börjar tidigt här, tutande fordon från femtiden men man vänjer sig. De flesta restauranger stänger 20.00.

Dags för sista skolan – Liberty. Omgiven av höga berg och grönska ligger denna gulliga skola som är en oas i en fattig bygd. Vi möts av en stor överraskning, en grupp barn har lärt in svenska folkdanser och framför dessa med stor bravur till svensk musik. Dessutom har de ordnat kläder som liknar våra folkdräkter. Värme, glädje och tacksamhet följer oss på alla skolor.

Ett rum står redo med bänkar och stolar och vi jobbar effektivt på tills lunchen som är uppdukad på festklätt bord serveras. Till dessert finns sticky rice, sött och klibbigt. Ris äts till frukost, lunch och middag i olika former.

Vi fortsätter sedan, många föräldrar kikar in och barnen hänger gärna kvar och kollar vad som händer med kompisen.

14 mars

Snabbt igång, jobbet flyter på bra. Lärarna tolkar för de yngre barnen men 11-12 åringarna förstår bra.

Vi bryter kl.16 för att åka ZipLine och ZipBike. Kul!

15 mars

Vilken skola! Underbara lärare, engagerad skolledare, fin miljö och glada ungar. All behandling går bra, vi hinner också behandla några lärare och föräldrar. Avslutningsceremoni med dans, tal av diverse personer och sång. T.o.m. småbarnen kan nationalsången. Michael kallar upp två personer i varje klass som är hans utsedda ”polisassistenter”. De ska se till att skoldagen blir sockerfri och att alla borstar två ggr per dag. Applåder för dem. Behöver förstås stöd av lärarna som ju också fått mer kunskap dessa dagar.

Känns sorgligt att lämna denna härliga plats men alla fina minnen finns kvar och jag kommer att leva länge på dem.

Inventering och packning innan vi samlas för en sista gemensam middag. Färsk bläckfisk grillas och levereras till villan. Så trevlig kväll! Några lärare letar reda på oss! och umgås någon timme. Vasiliki, Maya och jag leker charader tillsammans med dem medan Michael och Magnus spelar schack med värden. Nya vänner på andra sidan jordklotet, visst är det härligt.

ALLA som inte är rädda för lite utmaningar och är positiva till att möta en annan miljö och samtidigt göra en insats för andra rekommenderas varmt att åka ut med TLUG. Det ger ofantligt mycket tillbaka.

Monica Eklund

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail